När en kvinna söker vård för ångest, depression eller utmattning får hon oftast behandling för just det – symtomen. Ofta stannar utredningen där. Frågor om bakomliggande orsaker, som exempelvis neuropsykiatriska svårigheter, ställs sällan.

Jag är ett exempel på detta. Under många år sökte jag hjälp, men det var först i vuxen ålder – efter många år inom psykiatrin – som en psykolog med kunskap om ADHD hos kvinnor såg mönstret och ställde rätt diagnos: ADHD av ouppmärksam typ (ADHD-I).

Vi ser inte alltid ut som “bilden” av ADHD

Traditionellt har ADHD betraktats som en pojkdiagnos – ofta förknippad med hyperaktivitet, impulsivitet och utåtagerande beteenden. Det är fortfarande den bilden som många vuxna bär med sig, inklusive personal i skola och vård.

Men flickor och kvinnor med ADHD uttrycker ofta sina svårigheter annorlunda. De är ofta mer tysta, drömmande, osynliga – eller kompenserar genom att vara duktiga flickor. De får sällan diagnoser som trotssyndrom eller uppförandestörning, vilket annars ofta väcker skolans eller vårdens uppmärksamhet. Det är därför inte ovanligt att kvinnor får sin ADHD-diagnos först i 30- eller 40-årsåldern, ibland ännu senare.

Forskning visar att pojkar diagnostiseras 3–5 gånger oftare än flickor under skolåren, trots att förekomsten av ADHD i vuxen ålder är relativt jämnt fördelad mellan könen.

Att kompensera – på bekostnad av sig själv

Kvinnor med ADHD har ofta en stark social förmåga. Det gör att vi kan “maskera” våra svårigheter – vi anstränger oss till det yttersta för att passa in, vara trevliga, ordentliga, normala. Men det kostar. Den ständiga självkontrollen tar enormt mycket energi och lämnar lite kvar till inlärning, kreativitet eller återhämtning.

ADHD-I innebär också brister i de exekutiva funktionerna – hjärnans förmåga att planera, organisera, påbörja och avsluta uppgifter. Det påverkar studieförmågan i hög grad, trots att omgivningen ofta tror att vi "borde kunna".

Och när man gång på gång får höra saker som “Du kan bättre än så här” eller “Varför gör du det inte bara?”, är det lätt att börja tvivla på sig själv. Kanske tänker man: Är jag dum? Lat? Forskning visar att kvinnor med ADHD har ökad risk för låg självkänsla, självskadebeteende, ätstörningar och depression – ofta som en konsekvens av oupptäckt problematik.

Att inte passa in i mallen

En kvinna med ADHD som är frispråkig, driven eller ifrågasättande upplevs ofta som “för mycket”. Att inte följa sociala normer kan leda till konflikter i relationer, vilket är vanligt bland kvinnor med ADHD. Många upplever även förstärkta humörsvängningar kopplat till menscykeln eller PMS/PMDS, något som i sin tur påverkar vardagen, relationer och arbetsförmåga.

Trots att dessa mönster är kända i forskningen, är det fortfarande få inom vård och skola som har kunskap om hur ADHD kan te sig hos flickor och kvinnor.

Det behövs mer kunskap – för flickors och kvinnors skull

Vi behöver sprida mer kunskap till skolpersonal, vårdpersonal och samhället i stort. Många flickor får aldrig en diagnos, eller så får de den alldeles för sent. Och även om en sen diagnos kan vara en lättnad och en förklaring – så kan det också väcka sorg över ett liv som kunde sett annorlunda ut.

Jag tänker ofta: Vad hade varit annorlunda om någon förstått mig tidigare?


Fakta i korthet

  • Upptäcks sent: Många kvinnor får diagnos först i 30–40-årsåldern.
  • Underdiagnostik: Flickor får ADHD-diagnos 3–5 gånger mer sällan än pojkar.
  • Maskering: Kvinnor kompenserar ofta genom social anpassning.
  • ADHD-I: Den ouppmärksamma typen är vanligare hos kvinnor.
  • Självkänsla: Kvinnor med ADHD har ökad risk för depression och ätstörningar.
  • Hormoner: Menscykeln påverkar ofta ADHD-symtomen.


Källor

  1. Hinshaw, S. P., & Ellison, K. (2016). ADHD: What Everyone Needs to Know. ↩ ↩2
  2. Quinn, P. O., & Madhoo, M. (2014). A Review of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder in Women and Girls. The Primary Care Companion for CNS Disorders. ↩ ↩2
  3. Kopp, S. (2007). Flickor med AD/HD – en kunskapsöversikt. SBU. ↩ ↩2
  4. Svedin, C. G. (2020). ADHD och självkänsla hos flickor – en studie från Linköpings universitet. ↩ ↩2
  5. Littman, E., et al. (2020). Hormonal influences on women with ADHD. Journal of Clinical Psychiatry. ↩ ↩2
  6. Rucklidge, J. J. (2010). Gender Differences in ADHD. Psychiatric Clinics of North America. ↩